eitreochcamilla

Som jag skrev så verkar det som att man måste ursäkta sig för att man känner att man behöver vara singel.

Jag känner just nu att det är en bra ide att vara singel ett tag tillå reda upp mina virriga känslor å lära mig vara ensam igen. Det ända jag känner att kag behöver en partner till är att byta glödlampor å städa...ler mest är de glödlamporna för jag når dom inte.
 Varför är de så fel med att behöva vara singel å inte vara beroende av någon.

Jag äe ju mycket på chat program som t.e.x tagged där man kan skicka medelanden med varnadra, sen är jag mycket på msn och fb(facebook). Å den vanliga frågan är " är du singel" ,itt vsar blir då ja det är jag och jag trivs med det jag söker ingen ny för tillfället.
Å vilka reaktioner jag får jag, å det är inna jag berättar att jag är rörelsehindrad.
Reaktioner jag får ja många av dom är rena rama mans gris fasonerna jag fattar inte jag blir så läss.
jag vet inte hur många gånger jag fått höra du är kvinna du kan inte leva utan en man. Nehe å varför kan jag inte det då??? Måsste jag ha nån som tar hand om mig, måste jag vara beroende av npgon bara för att jag är kvinna?

Sen om man berättar att jag är rörelsehindrad så trappas det upp någon så otroligt, för alla vet ju att har man ett rörelsehinder så får man inte bo ensam å ha ett eget liv. Ska jag rätta mig efter det då.
I går var det en som sa till migpå msn( jag pratar aldrig med människan igen) at alla kvinnor som lever singel är onormala, ne men ursäkta då så satans mycket. ÅÅÅÅÅ jag blir så läss på sånt dravvel. när ska en kvinna få så pass mycker erkänande att vi får lov att leva ett singel liv om vi vill.

Sen måste jag be om ursäkt för en sak till att jag inte skrivit på länge jag har haft så mycke med mig själv men jag ska försöka skärpa mig. Jag har lie nya bilder snart jag ska bjuda på, men de får bli senare.