eitreochcamilla

Hmm  Jag har blivit uppöyst att många bloggare brukar skriva en presentation av sig själv, så jag tänkte att jag också ska prova det.


Nå ja det är inte den bässta bildenpå mig , men det är en bild som jag byta ut när jag har en bättre som sagt man måsste bjuda på sig själv.,, Jag tror jag är ganska dutig när det gäller det..../tror jag)

Jag heter camilla Singh jag är 25 år och bor upp i kiruna. Jag är skilsmässobarn.. så jag är lyckligt lottad med 2 halvbröder på mammas sida det är Robert 19 år och Joachim 17 år.
På pappas sida har jag 2 halv systrar Moa och Linn.

                                                             Uppväxt
Jag är uppväxt i en by som heter Abisko. Jag bodde där tills jag var 12 år då jag flyttade in med pappa till kiruna.
Jag hade spädbarns epelepsi när jag var liten. Men vi stannade i Abisko fasst det var 10 mil till akuten i kiruna.
JAg hde turen att få gå förskola i en liten by med tanke på att jag var mycket sjuk hit och dit.. Detvar  inte bara det man kände alla på skolan. Berätta mer om skolan i Abisko sen och alla minnen.
 När jag var ungefär 3 eller 4 år så märkte dom att jag ver mer eller mindre blind och jag skulle absolut inte få synen tillbaka. Men det fick jag. När jag var 14 å jag var på prao på gymnasie skolan så kasttade jag glasögonen för första gången, jag behövde dom inte mer.

När jag var 15 så flyttade jag till Umeå för att gå ett speciellt gymnasium för rörelsehindrade.
Den bässta tiden i mitt liv för jag bodde på elevhemmet spiken. Där jag träffade kompisar för livet.
Det var en tid med mycket glädje och mycket sorg.

Jag hoppade av gymnasiet och flyttade tillbaka till Kiruna och bodde kvar här fram tills 2001 eller var det 2002. Nåja nåja jag träffade min livs kärlek och flyttade med honom till Stockholm, Jag bodde där i 4 månader sen fick jag fjäll sjuka och flyttade tillbaka till Kiruna och här har jag bott sen dess.....

                                                                                        Min Familj
Ja min familj är väll inte som vanliga familjer. Min familj består av Taxen Eitre som är en lång hårig tax på 4,4 månader...
Han är min kompis min son å min medecin. När jag vuxit upp så sa alla att jag inte klarar av att ha en hund pga min sjukdom. Men min Vännina V sa det motsatta så jag fick lära mig att umgås med Hennes tax Deciliter.
Som sen blev Eitres mamma. När Deci fick valpar så V att vi väljer ut den lungnaste valpen till mig. Men jag och V hade inte mycket att säga till om  för det var den lungnaste valpen som valde mig. PÅ de viset fick jag min ögonsten Eitre.
Han är en glad lite gosse som älskar att leka och gosa. Det bässta han vet är att få följa med på torget och bli klappad av alla som vill klappa honom han sitter och njuter men sen när han blir trött så ska han upp i min famn när jag sitter i permobilen och ta de lungt å snarka lite.

Eller så fort han fåt chansen så lägger han på husses filt som han köpte när han var hem till Indien. Enligt eitre så är det hans för att den är bädd bar....

                                                                                                 Rörelsehinder och sjukdom

Min eplepsi växte bort så småning om. Sen började synen komma tillbaka.
När jag var 6 år så bröt jag benet och under den tiden så började min sjukdom komma fram Det är en lokal sjukdom som kallas "Vittangi sjukan"
Jag minns dagen som i går jag hade varit med dagis och handlat på vägen hem till dagis så satte jag ner för att byta skor för jag märkte att dm satt på fel fot. När jag ställde mig upp och gått några steg så lät det som ett pistol skott å sen vek sig benet utåt när jag gick på det.
När jag sa till dagis fröken att jag inte kunde stödja på benet så trodde hon mig inte för jag brukade klaga över att jag hade ont i kroppen ganska ofta.

Menjag fick vara hemma efter det jag fick vara hos min farbror som bor i samma hus.
Sen skickade Pappa ner mig till Fammo. Det var hon som åkte till sjukhuset med mig.
När läkarna väl hade gått med på en röntgen upptäckte dom att jag brytit det.
Dom gippasde mig efter det så börjasde mardrömmen och oventenskapen....
Jag har opereats 15 gånger och väntar på 3 till men dom kommer jag inte få.

                                                                                          Vittangi sjukan
Det är en nerv sjukdom. Som gör att jag inte har nån innre känsel så jag får inte ont on jag typ bryter benet.
Nerv fibrerna som leder smärtsingnaler upp till hjärnan finns inte hos mig.. Mina nerver är dåliga och jag lider av nerv smärta varje dag.
Mina leder är förstörda och mitt skelett bryter ner sig själv så jag har ingen höft på höger sida.
Mitt knä ser anorlunda ut för i början av sjukdomen så låsnade skelett bita å fastnade på andra ställen i mitt knä.
Så nu är höger knä stel opererat och höger fotled.
Troligtvis så kommer vänder fotled också bli det.
Men det får bli sen när jag är läss på värken jag vill vara upp och knalla omkring så länge jag kan.
Jag har en permobil jag använder utom hus så jag ska ta en bild på henne och stoppa hit den.
Det var nog allt om mig nå egentligen inte men de är de jag orkar haha...