eitreochcamilla

Ja som jag sa så bad jag om ursäkt för att jag inte är "normal", duktiga mig(klappar mig på axeln) för att jag bad om ursäkt. Men är det rätt av mig att be om ursäkt för det. Vad tycker ni???
Jag är kvinna jag är 25 år jag har inte levt så länge men jag har varit med om mycket.

Många tycker jag är en börda för samhället ja men förlåt då att jag existerar. Jag vill inte vara en börda varken ekonomiskt eller annat men jag har inte så mycket annat val. Är jag expert på något så är det att få höra nej du kan inte.
 JAg är rörelsehindarad jag berättade lite om min sjukdom tidigare...
Jag har tvår rullstolar som jag använder när jag måsste, det är typ efter nån operation eller om vi ska nån stans och jag inte kan ta permobilen, då tar jag med rullstolen och använder den som stöd eller åker om det inte går att gå.
När jag var yngre tyckte jag det var jätte jobbigt att folk tittade efter mig å viskade saker tillvarandra, vissa sa vad dom tyckte högt. Många av mina vänner tog väldigt illa vid sig så det slutade med att jag inte hade så många kompisar.
 Men nu rör det mig inte i sryggen eller jo det gör det. Som om jag går och handlar på coop forum så får man höra det ena eller det andra. Tacka vett jag barn dom kommer fram å frågar, Don vanligaste frågorna jag får av barn är:
Varför har du den där? (dom menar permobilen)
Varför har du ont?
Har du ont?
Kan inte du gå?
Varför ser ditt ben konstigt ut?
Varför kan du inte böja på benet?
Ja jag föredrar faktiskt deras nyfiken het framför viskningar och skitsnack bakom ryggen.
Många människor tror att bara för att man har svårt att gå eller sitter i permobil så har man en hjärnskada också. Skulle vara intresant att veta varför folk tror det. Jag förstår inte som är "sjuk" varför "friska" människor är räda för oss, är det för att dom tror att vi är farliga eller är det för att dom själva är rädda för att bli sjuk.

Jag har en underbar kompis med stort U som är cp skadad han brukar köra med ja men om folk tycker jag är dumm i huvudet så får jag väll vara det när jag känner för det. Han har världens bästa humor som många av oss handikappade och rörelsehindrade har. Sen har vi Ann-sofie hon har en sjukdom som stelopererar kroppen av sig själv typ. Hon står upp i sin permobil. Hon är en av dom mest roliga
å underbara människa man kan hitta.
Vi har fårr många roliga komentarer jag och Ann-sofie, en Tant frågade om vi fejkade våra sjukdomar, den tyckte jag är bässta av alla frågor och komentarer vi fårr.

                                                                           Jag håller inte käften,varför ska jag göra det??
Jaha vi kvinnor ska gå 3 steg bakom tiltta ner och hålla käften och vänta på tilltal.
Nehe skulle inte tro det va...  Det passar inte mig och mina tankar, jag måsste få ut som ur mitt system annars exploderar jag.  Tycker jag att nån har fel är säger nått på fel sätt så måsste jag säga till om jag känner att jag måsste.
Jag har svårt att förstå folk som vill bli kontrolerade och övervakademinsta steg dom tar, då har dom ju ingen frihet, gömmer man sig inte då??? Jag var på god väg coh gömma mig i ett förhållande men jag styrde upp det ganska snabt.
I dagen läge är det tufft att göra sig hörd belive me jag har ingått i ett gäng mes 4 killar och fösrsökt få dom att lyssna på mig med det gick inte så bra. Jag gav upp efter 6 år. I dagen läge så är kvinnan inte så respekterad och många ser oss som leksaker ( jag ska börja se männen som leksaker). Men om man är kvinna och rörelsehindrad är man inte värd ett dyfrt verkar det som. Men så är inte fallet vi är värda så otroligt mycket. Vikan göra saker och speciellt kanske saker som friska inte kan, som att ha en otrolig galg humor. Nu har jag fått skriva av mig en aning tankar och å sikter. Jag tycker att om ni vill fundera med mig å så så tycker jag att ni ska höra av er.

jram på er alla